Ta ingenting för givet, det blir aldrig som man tänkt ändå. Jag trodde verkligen på fullaste allvar och ville detta så himla mycket. Just nu känns de som käftsmäll på käftsmäll. Hur längre orkar man och när ska man ta sitt välmående före någon annans!? Har inte alls någon lust att fira jul längre , tack gode gud att jag har mina barn. 👐 utan er är jag ingenting