Jag ligger och tänker och faktiskt är rätt ledsen på många saker men framförallt besviken. ibland har jag så höga förhoppningar om saker och man tror att andra ska tycka saker och ting är lika viktigt som än själv. Man fixar och grejar så blir de bara pannkaka av allt. 

 

mitt upp i allt så saknar jag Vera, min stora trygghet i många situationer, tack vare henne man gick upp på morgonen när man bara ville sova bort dagarna för att slippa allt. När jag var som mest trött på de mesta stod hon där vid sängkanten och vifta på svansen för att få komma upp och ligga skred med mig i sägen. älskade Vera ibland känns de som jag svek dig rejält. önska bara så jag fick träffa dig en sista gång , få säga hej då!

 

tjejerna sover och jag ska försöka jag med en stund till. Idag kör vi mysdag rond två. kanske att vi går ut och hoppar lite i pölar också :)

 

ha en fin dag!